Luciavaka
Lucianatten, ja den är det nåt särskilt med. Speciellt från förr.
När jag var liten fanns det inget lussetåg i skolan så man fick lussa lite för sig själv hemma. Problemet var bara att det inte gick att vakna tidigare än alla andra i huset. Korna skulle mjölkas och det skulle vankas frukost i ottan. Och vi som bodde på landet fick åka/gå väldigt tidigt till skolan. Men på kvällen åkte en vit särk på som skulle likna ett lusselinne, och så fick jag under övervakning gå runt och hålla ett levande ljus i handen.
Inte förrän jag gick i nian röstades det om vem i klasserna som kunde bli Lucia. Min bästa vän vann och jag blev tärna som alla andra. Men det gjorde inget för vi skulle fira Lucia i Kärna kyrka och sjunga för en fullsatt kyrka. Det var ett minne för livet för en liten bonntjej som mig.
Andra tider blev det dock. Våra barn har varit med i diverse lussetåg. Dottern var Lucia ett år och vi skjussade runt henne till en massa tillställningar. Det var första gången jag hörde Luciasången på Italienska som hon lärt sig och sjöng solo. Då smälte modershjärtat och det kom nog en liten tår också.
I onsdags var jag i Linköpings Domkyrka och lyssnade på Folkungaskolans musikklasser. Där går ett av våra barnbarn. Hon var en av flera hundra elever som framförde olika julsånger. Lucia kröntes också och så sjöng de Luciasången på Italienska. Det var faktiskt lite magiskt.
Lucia har redan varit här och övat på sången. Hoppas hon kommer tillbaka i morgon.
Hoppas nu att ni alla får en fin Luciadag. Och en riktigt trevlig 3:e adventhelg.