Tänk om man bott kvar
Nu har det hänt. Ett väldigt bekant postnr tog hem den största potten någonsin i postkodlotteriets grannyra.
Vikingstad med postnr 590 48 vann. Det postnummret har vi haft i en herrans massa år. Jag är ju uppvuxen där och har även bott där som vuxen en hel del år. Byn strax intill fick ett nytt eget postnr för bara nåt år sedan så där är det nog en hel del snopna miner nu. Det är samma hos oss. Vi i den lilla byn Bestorp fick också ett eget postnr förra året. Tänk om samma sak händer här. Hemska tanke.
Nåväl, jag gläds med vinnarna även om jag tycker att 44 milj är lite väl mycket till en person. Flera skulle nog blivit glada för en mindre peng. Den enda lotten jag har törs jag ju inte säga upp även om jag tänkt det många gånger. Det sker ju underverk trots allt. Och så går ju en hel del till välgörenhet också. Hoppas jag.
(fotot är från förra året)
Det behövs inte en massa miljoner för att gå ut på sjön och dra några borrar. Tvärtom, där sitter man och tänker på ingenting, njuter i solen förhoppningsvis.
Vi var ute i lördags ett par timmar. Isen är ca 15 cm så det känns säkert. Men det var lite väl kallt om händer och fötter. Fisken var inte på hugget heller.
Isen håller nog ett par månader till. Vi ser redan fram mot sol, vindstilla, varm choklad och äggmackor, kanske grillad korv o varm glögg. Då känner man sig som en miljonär i lycka.
skriven
Åh ja det är ens mardröm att man säger upp lotten eller så hoppas vinna även om inte pengar är allt ;) låter gott det där ..ha en skön kväll kram