– Köp inget och gå inte ur bilen. Det här är organiserad brottslighet, säger Fredrik Kliman, Östgötapolisens presstalesman.

Vägbedragarna iaktogs senast under onsdagen, söder om Mjölby. Tidigare har de också setts till i Åtvidaberg, Norrköping och Linköping.

Tjuvarna har egna personbilar och kan stå vid stora vägar och låtsas att de har fått motorstopp. När en bilist sedan stannar erbjuds de något guldlikanande smycke i utbyte mot bensin eller pengar. Får tjuvarna inte som de vill kan situationen bli agressiv.

– Guldet är inte äkta och risken är också stor att bedragarna kommer åt värdesaker som din plånbok eller mobil, säger Fredrik Kliman.

Än så länge har ingen anmälan kommit in till polisen, men det tror Kliman bara är en tidsfråga.

–En av bilarna som setts är också kopplad till en stöld som begåtts i Tjällmo. Så det här är människor som inte drar sig för att begå brott, säger Kliman.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Ovanstående är en notis som vi kunde läsa i dagens tidning Östgöta Correspondenten.

Det var precis en sån här lurendrejare vi råkade ut för i förrgår. Vi tog en tur utåt landet för att hälsa på en kompis. På hemvägen åkte vi på små slingriga vägar för att ta oss ut på en lite större väg hem mot Linköping. När vi stannade vid stopp så såg vi en bil stå parkerad strax intill på stora vägen. Den var inte svenskregistrerad såg jag. Då började varningsklockorna att ringa. Ut kommer det en kille, snygg, välklädd, icke svensk .Pratar dålig engelska.  Han kommer fram till oss och visar en karta och undrar hur långt det är till närmaste bensinmack.

OK, snäll som man är så försökte vi förklara att det bara var ca 2 km till närmsta mack. Det kan ju faktiskt vara så att han behövde hjälp. Hm,

Då helt plötsligt bad han om pengar för hans växellåda på bilen hade pajat. Det kostade honom 5000 kr som han inte kunde betala för hans kontokort funkade inte i våra automater. Han slet av sig ett glimmigt fint `guld´  halsband och ville ge mig. Jag hissade upp fönstret och sa Näe du lille gubbe, mig lurar du inte så lätt. Vi var tvungna att vänta in ett par bilar innan vi kunde köra ut på stora vägen. Jag hörde bara genom rutan att han skrek att han hade ett litet barn i bilen och måste få hjälp.

Efteråt tänkte vi bara att vi kom undan utan några incidenter. Han kunde t.ex. ha tagit min handväska jag hade i knät. Han såg säkert att jag hade både plånbok, mobil och kamera där.

Nu tycker jag faktiskt synd om de som verkligen behöver hjälp. Jag tänker på att det är semestertider och det betyder att det kan finnas många turister, bra och ärliga människor som kanske behöver vår hjälp.

Så vi får väl göra som en polis skrev betr. artikeln - gå på magkänslan innan ni stannar.

Slut på kapitel ett-----

Nu måste jag berätta vad vi själva råkat ut för för en herrans massa år sedan (om ni orkar läsa mer)

Det var i slutet på sjuttitalet. Vi var på väg med husvagn på semestern till västkusten. Vi åkte sent på kvällen och stannade därför och sov över natten i en liten mysig glänta vi hittade utmed stora vägen. På morgonen ville inte bilen starta. Batteriet var totalt slut. Gubben min gick ut till stora vägen och försökte stoppa nån bil, men ingen stannade. Till saken hör att på den tiden var gubben min ganska så solbränd, mörkhårig. Såg med andra ord inte så svensk ut precis.

Men vi hade ju våra barn med oss och tom katten var med. Så dottern som då var ca 6 år, ljushårig, fick följa med ut och försöka få hjälp. Och vipps så stannade det ett par som vi fick hjälp med att få igång bilen igen.

Så döm inte hunden efter håren - gå på magkänslan !?